I fredags såg jag en grön lapp ligga i K-facket (vi har fack organiserade efter ens efternamn på skolan) bland posten, jag såg mitt namn skrivet på det. Det fanns ett värdefullt paket som jag skulle hämta.
Jag gick in i korridoren precis intill och visade upp lappen, snabbt fick man sitt paket, jag visste vad som fanns i det. Efter skolan var det tänkt att jag skulle slappna av genom att göra ingenting, men blev läsning istället, något jag inte ångrar idag, även om nattsömnen fick lida för att jag skulle läsa de sista 100 sidorna.
Carl-Henric Jaktlund, som arbetar på den kristna tidningen Dagen, har skrivit boken “Jesus gick vidare och kyrkan står kvar” som handlar om att alltför många kristna ungdomar på 20+ lämnar kyrkan. Den brinnande tron de hade som yngre har antingen blåst bort helt eller så har den svalnat tillräckligt för att de knappt ska besöka kyrkan.
Tänk er att om alla som någonsin varit med i Pingstkyrkans barn- och ungdomsverksamhet någon gång under dess svenska historia så hade medlemsantalet varit uppe i över en miljon. EN MILJON!
Antalet idag är ca 85 000. Skillnaden är STOR mellan en miljon och 85 000.
Lägg till alla dem andra samfunden så hade det blivit långt över två miljoner.
Vad är det som gör att folk lämnar under dessa år?
När man är nykristen, alltså nyligen tagit beslutet att bli kristen så är man, iallafall om man är som jag var, brinnande till max, man vill berätta om Gud för allt och alla, man vill sprida elden man har inom sig, man läser Bibeln varje dag och man ber mycket. Det var tider det må jag lova. För Gud kändes såååå nära under den tiden.
Under min 6år (blev faktiskt kristen just IDAG för 6år sedan 
) korta tid som kristen så har man märkt att allt inte är som en dans på rosor även om man har Gud på sin sida, men det har Han inte lovat heller.
Men jag har märkt att Gud förr eller senare svarar och visar. Ibland har jag gått länge och undrat om Han verkligen finns när vissa bönesvar aldrig kom, man känner inte att Gud är där längre. Det känns som att Han är långt borta i fjärran.
Allt det som man upplevt under sina år som kristen, var det bara fantasier eller var det verkligen sant? Bygger mitt liv på en stor fet lögn eller en stor fet sanning?
Under tonåren rusar känslorna och det mesta man upplever är just känslor, även i kristna sammanhang. Känslor är i många sammanhang inte fel, men när man vill bygga sitt kristna liv på enbart känslor så kommer det att rasa snart.
Man behöver fatta beslut som håller mer än till nästa läger, man behöver fatta beslut som håller livet ut.
Många bygger sin tro på känslor och har på så sätt ingen stadig och hårt rotad tro på Gud. Om man skulle möta motstånd så faller man lätt. Men om ens rötter sitter djupt, sitter nära Gud, så kommer man lyckas hålla fast sig och överleva motståndet man möter.
Men hur får man dessa stadiga och djupa rötter?
Offer krävs för att man ska komma framåt. I detta fallet kommer du behöva offra tid. Tid till att be, tid till att läsa Bibeln. Tid till en äldre människa!
Att be och läsa Bibeln borde vara en självklarhet när man är kristen tycker man. Men jag vet hur ofta man prioriterar annat istället för detta, även om det bara skulle vara att läsa ett litet kapitel eller be en mening. Man bara “måste” göra allt annat innan man ska be eller läsa, sen hinner/orkar man inte göra det innan man blundar och somnar.
Vad är det som bönen och bibelläsandet egentligen gör? Jo, att du lär känna Gud, du kommer Honom närmare och dina rötter blir stadigare ju mer du lär känna Honom.
Du kommer inte förstå allt, massor av det som står i Bibeln är krångligt och kan verka hur knasigt som helst, men när man läser den nästa gång kanske man har fått med sig erfarenheter från livet som gör att man förstår Bibeln än mer och förstår det där krångliga bibelordet man läste för ett år sedan.
Bönen är som att prata med en kompis. Du behöver inte säga massa högtidliga ord som låter bra, du behöver bara öppna upp ditt hjärta och vräka ur dig ur det som finns därinuti. Svårare än så är det inte.
C-H Jaktlund skriver att unga har behov av äldre förebilder. Jag kan inget annat än hålla med. Dem förebilder som jag har haft under mina år har varit folk i min egna ålder och max sju år äldre. Det har varit härliga personer, tyvärr vissa som lämnat tron helt eller som lämnat delar av den. Men en ÄLDRE förebild, någon som kanske är 20+ år äldre än en själv tror jag vore att rekommendera. Något jag tyvärr inte har just nu, men detta kommer jag att arbeta med för att skaffa.
De har vandrat med Gud fler år än man själv och vet hur det är att möta frestelserna, de vet hur man ska göra vid olika situationer som uppstår etc.
Flera bibliska exempel tar C-H upp. Mose tar sig an Josua, Elia tar och fostrar Elisa, fler ex går att ta, men det som visas är att en äldre lär upp en yngre. Mentorskap, vägledare, ja helt enkelt en förebild är bra att ha.
Tvivel. Ett ord som man nästan skulle kunna tolka som synd i kyrkan?
Men vad betyder det egentligen?
“Tvivel är inte motsats till tro, det är det otro som är. Tvivel är snarast att beskriva som det som dyker upp när tron söker fäste, när den letar argument för tron. Och det är aldrig negativt.”
Jaktlund sa det riktigt bra i boken tycker jag. Vi behöver tvivla, tvivlar vi inte så är det som att man köper det som pastorn eller ledarna i kyrkan säger rakt av utan att tänka själv. Man behöver analysera det man hör, ta till sig det som är bra och slänga det dåliga.
Många ungdomar gör just detta, vissa väljer att lämna tron, andra får starkare tro.
Jaktlund tar upp fler orsaker än dessa som jag har tagit upp angående varför ungdomarna lämnar kyrkan. Jag rekommenderar boken VARMT! Ämnet är mycket viktigt i en tid som denna då allt fler och fler lämnar tron.
Hans bok är svår att ta sig igenom, då man inte vill rusa igenom den utan ta bit för bit och smälta det. Jag tog och läste några stycken i taget under de timmar som det tog mig att läsa ut den, gjorde lite annat emellan och fortsatte läsa då jag inte kunde låta bli att läsa mer och mer.
Få tag i boken, läs den och gör det du kan för att hjälpa dessa ungdomar som tvivlar. Låt deras tro få ett fäste istället för tvärtom.
