Jesus – Paw Rihktight

Efter en underbar helg på [Vision09] konferensen nere i Värnamo så är det dags för ett nytt blogginlägg :)

Många kristna har en tro på Jesus som bara används fredagar i någon timme och kanske på söndagen  en timme. Efter det så är man helt vanlig. Man tror på Gud men man gör inte så mycket mer utav den tron.

Hur skulle det vara om man vågade leva ut sin tro? Varje dag?
Om man vågade bli använd av Gud ute i sin vardag? I skolan, på jobbet, på stan, bland kompisarna etc?

Jesus vill vara med oss alla dagar i livet, varje stund i livet. Inte som någon stalker, utan Han vill vara med oss för att Han bryr sig om oss och vill vårat bästa. Valet är mitt och ditt om vi vill att Han ska vara med oss.

Vad händer om vi väljer att överlämna allt i Hans händer? Lämna vårat bagage av synd, dåliga erfarenheter och t.o.m våra drömmar bakom oss och bara gick igenom den där trånga porten som leder till Livet?
Eller väljer vi istället den breda porten för att kunna ta med oss vårat bagage? För den kommer ju lätt igenom den breda.. men det är bara det att den breda leder åt motsatt håll…

Väljer vi att lämna allt bakom oss och går igenom den trånga porten så tror jag att livet kommer att bli ett äventyr med Jesus vid sin sida. Tänk att du kommer få vara med och förvandla folks liv! Du kommer att se folk bli helade när du ber i Jesu namn! Du kommer se Gud göra under och tecken mitt framför näsan på dig!  Gud kommer att använda DIG med de gåvor han har lagt ner i ditt liv!

Jesus vill vara en del av ditt liv varje dag. Frågan är… vill du det?

Publicerad i: den 02 november 2009 kl 13:08  Kommentera  

Sköt dig själv och skit i andra?

Visst låter det bra? Att man ska strunta i vad andra gör och sköta sina egna angelägenheter. I mina ögon, vara en egoist…

Att tänka på sig själv hela tiden är inte något som jag lockas utav. Att jag själv ska komma först hela tiden, att allt ska kretsa kring mig, bara jag har det bra så är livet härligt.

En egoistisk livsstil? Nejtack!

Ett liv som inte levs för andra är inte värt att levas” (Einstein)

Vi bor i ett land som är individorienterat. Allt kretsar kring mig, min och mitt. Men hur bra är detta egentligen i längden?

Vi ska självklart bry oss om oss själva så att vi mår bra, men att BARA tänka på oss själva låter för mig otroligt tråkigt och ogivande (man får inget tillbaka för det då man själv inte ger).

Om det är något Sverige, och världen, behöver mer utav så är det människor som inte alltid sätter sig själv på första plats utan bryr sig och älskar folk runt omkring en. Inte bara dem som man känner utan även nya människor du stöter på.

Om du ger/visar kärlek till andra så kommer andra göra samma sak tillbaka.

Publicerad i: den 17 oktober 2009 kl 14:52  Kommentarer (2)  

”Jesus gick vidare och kyrkan står kvar”

I fredags såg jag en grön lapp ligga i K-facket (vi har fack organiserade efter ens efternamn på skolan) bland posten, jag såg mitt namn skrivet på det. Det fanns ett värdefullt paket som jag skulle hämta.
Jag gick in i korridoren precis intill och visade upp lappen, snabbt fick man sitt paket, jag visste vad som fanns i det. Efter skolan var det tänkt att jag skulle slappna av genom att göra ingenting, men blev läsning istället, något jag inte ångrar idag, även om nattsömnen fick lida för att jag skulle läsa de sista 100 sidorna.

Carl-Henric Jaktlund, som arbetar på den kristna tidningen Dagen, har skrivit boken ”Jesus gick vidare och kyrkan står kvar” som handlar om att alltför många kristna ungdomar på 20+ lämnar kyrkan. Den brinnande tron de hade som yngre har antingen blåst bort helt eller så har den svalnat tillräckligt för att de knappt ska besöka kyrkan.

Tänk er att om alla som någonsin varit med i Pingstkyrkans barn- och ungdomsverksamhet någon gång under dess svenska historia så hade medlemsantalet varit uppe i över en miljon. EN MILJON!
Antalet idag är ca 85 000. Skillnaden är STOR mellan en miljon och 85 000.
Lägg till alla dem andra samfunden så hade det blivit långt över två miljoner.
Vad är det som gör att folk lämnar under dessa år?

När man är nykristen, alltså nyligen tagit beslutet att bli kristen så är man, iallafall om man är som jag var, brinnande till max, man vill berätta om Gud för allt och alla, man vill sprida elden man har inom sig, man läser Bibeln varje dag och man ber mycket. Det var tider det må jag lova. För Gud kändes såååå nära under den tiden.

Under min 6år (blev faktiskt kristen just IDAG för 6år sedan :D ) korta tid som kristen så har man märkt att allt inte är som en dans på rosor även om man har Gud på sin sida, men det har Han inte lovat heller.
Men jag har märkt att Gud förr eller senare svarar och visar. Ibland har jag gått länge och undrat om Han verkligen finns när vissa bönesvar aldrig kom, man känner inte att Gud är där längre. Det känns som att Han är långt borta i fjärran.
Allt det som man upplevt under sina år som kristen, var det bara fantasier eller var det verkligen sant? Bygger mitt liv på en stor fet lögn eller en stor fet sanning?

Under tonåren rusar känslorna och det mesta man upplever är just känslor, även i kristna sammanhang. Känslor är i många sammanhang inte fel, men när man vill bygga sitt kristna liv på enbart känslor så kommer det att rasa snart.
Man behöver fatta beslut som håller mer än till nästa läger, man behöver fatta beslut som håller livet ut.

Många bygger sin tro på känslor och har på så sätt ingen stadig och hårt rotad tro på Gud. Om man skulle möta motstånd så faller man lätt. Men om ens rötter sitter djupt, sitter nära Gud, så kommer man lyckas hålla fast sig och överleva motståndet man möter.
Men hur får man dessa stadiga och djupa rötter?

Offer krävs för att man ska komma framåt. I detta fallet kommer du behöva offra tid. Tid till att be, tid till att läsa Bibeln. Tid till en äldre människa!

Att be och läsa Bibeln borde vara en självklarhet när man är kristen tycker man. Men jag vet hur ofta man prioriterar annat istället för detta, även om det bara skulle vara att läsa ett litet kapitel eller be en mening. Man bara ”måste” göra allt annat innan man ska be eller läsa, sen hinner/orkar man inte göra det innan man blundar och somnar.
Vad är det som bönen och bibelläsandet egentligen gör? Jo, att du lär känna Gud, du kommer Honom närmare och dina rötter blir stadigare ju mer du lär känna Honom.

Du kommer inte förstå allt, massor av det som står i Bibeln är krångligt och kan verka hur knasigt som helst, men när man läser den nästa gång kanske man har fått med sig erfarenheter från livet som gör att man förstår Bibeln än mer och förstår det där krångliga bibelordet man läste för ett år sedan.

Bönen är som att prata med en kompis. Du behöver inte säga massa högtidliga ord som låter bra, du behöver bara öppna upp ditt hjärta och vräka ur dig ur det som finns därinuti. Svårare än så är det inte.

C-H Jaktlund skriver att unga har behov av äldre förebilder. Jag kan inget annat än hålla med. Dem förebilder som jag har haft under mina år har varit folk i min egna ålder och max sju år äldre. Det har varit härliga personer, tyvärr vissa som lämnat tron helt eller som lämnat delar av den. Men en ÄLDRE förebild, någon som kanske är 20+ år äldre än en själv tror jag vore att rekommendera. Något jag tyvärr inte har just nu, men detta kommer jag att arbeta med för att skaffa.
De har vandrat med Gud fler år än man själv och vet hur det är att möta frestelserna, de vet hur man ska göra vid olika situationer som uppstår etc.

Flera bibliska exempel tar C-H upp. Mose tar sig an Josua, Elia tar och fostrar Elisa, fler ex går att ta, men det som visas är att en äldre lär upp en yngre. Mentorskap, vägledare, ja helt enkelt en förebild är bra att ha.

Tvivel. Ett ord som man nästan skulle kunna tolka som synd i kyrkan?
Men vad betyder det egentligen?

Tvivel är inte motsats till tro, det är det otro som är. Tvivel är snarast att beskriva som det som dyker upp när tron söker fäste, när den letar argument för tron. Och det är aldrig negativt.”

Jaktlund sa det riktigt bra i boken tycker jag. Vi behöver tvivla, tvivlar vi inte så är det som att man köper det som pastorn eller ledarna i kyrkan säger rakt av utan att tänka själv. Man behöver analysera det man hör, ta till sig det som är bra och slänga det dåliga.

Många ungdomar gör just detta, vissa väljer att lämna tron, andra får starkare tro.

Jaktlund tar upp fler orsaker än dessa som jag har tagit upp angående varför ungdomarna lämnar kyrkan. Jag rekommenderar boken VARMT! Ämnet är mycket viktigt i en tid som denna då allt fler och fler lämnar tron.

Hans bok är svår att ta sig igenom, då man inte vill rusa igenom den utan ta bit för bit och smälta det. Jag tog och läste några stycken i taget under de timmar som det tog mig att läsa ut den, gjorde lite annat emellan och fortsatte läsa då jag inte kunde låta bli att läsa mer och mer.

Få tag i boken, läs den och gör det du kan för att hjälpa dessa ungdomar som tvivlar. Låt deras tro få ett fäste istället för tvärtom.

Publicerad i: den 11 oktober 2009 kl 21:21  Kommentera  

Kristen och singel?

Du är kristen?
Du är singel?
Du vill ha en partner?

Ska nog ge dig det bästa tipset jag någonsin har fått

Sök Guds hjärta, där hittar du din partner

Om du vill hitta någon, hitta dig själv först, och för att hitta ditt sanna jag så hitta Gud som hjälper dig visa vem du är, när Han visat dig detta visar Han dig vem du kommer vara tillsammans med.

Du måste inte hitta din partner när du är 15-18, i mina ögon är det faktiskt för tidigt. Låt det ta den tid det tar, låt det ta längre tid.

Fokusera på Gud först, kom Honom nära, lär känna Honom. Kom underfund med vad DU vill med DITT liv, för om du är tillsammans med någon tidigt och ni vill åt två helt olika håll i landet, du vill till Luleå och h*n vill till Ystad, då faller kanske förhållandet (distansförhållanden kan självklart hålla, inte det jag menar, men jag tror att två med samma mål i livet [mål och jobb är inte samma sak] kommer bättre överrens och har ett bättre förhållande)

För att hitta en bra partner, VAR en bra partner. Om du vill att ditt partner ska vara nära Gud och brinna för Honom, gör det du också, INNAN du går in i något!

Det finns inget som attraherar mer än en brinnande person. Om du brinner för Gud kommer det att märkas och folk av det motsatta könet kommer få upp ögonen för dig ;) (hört av en predikant så det måååste vara sant).

Nu menar jag inte att du ska söka och vilja komma nära Gud bara för att du ska hitta din drömpartner :P utan sök Gud först så fixar Han resten helt enkelt :)
Oroa dig inte för vad som kommer att hända, Gud har allt i sina händer.
Är du rädd för att leva ensam resten av ditt liv? Lägg det i Guds händer Han fixar steken :)

Så för att sammanfatta allt: ”Sök Guds hjärta, där hittar du din partner
(Skulle egentligen bara skriva detta men allt det andra bara sprudlade ut ur fingrarna)

Publicerad i: den 07 oktober 2009 kl 22:25  Kommentarer (4)  

X-Men Origins: Wolverine

Det var ett galet bra tag sedan man såg denna underbara filmen på bio med några snaggade killar (och jag själv var ju självklart också snaggad), så synen när vi entrade biosalongen och Max efteråt var väl en skön sådan, eller så var det bara konstiga blickar då folk trodde vi var skinnheads fast vi inte alls är det :)

Tog mig friheten att titta på filmen häromdagen igen. Då jag sedan barnsben har varit förtjust i X-Men, särskilt Wolverine, så har han blivit lite som en manlig förebild för mig. När man blivit lite äldre förstod man mer vad X-Men handlade om, nämligen att man är annorlunda jämfört med alla andra, och att det borde accepteras, annars blir det bara konflikter.

Wolverine, eller Logan som han heter i filmen, har varit den karaktär som fascinerat mig mest. Han är mystisk och han har en mörk bakgrund som jag inte känner till, men ville känna till ett bra tag, och det fick jag genom denna filmen.

Filmen handlar om hämnd till största del skulle jag nog säga då Logan vill ta livet av Sabertooth/Jimmy för att han tagit livet av hans hustru. Men han har ingen chans mot honom med sina fjuttiga skelettklor som kommer ut ur händerna på honom.
Stryker ger honom chansen att få adamantiumskelett, utan dem kan Logan inte få sin hämnd. Det var meningen att Logan skulle dö utav det och att hans DNA skulle tas till ett nytt projekt, men då Logan vaknar till liv igen innan detta sker så blir det en spännande resa för honom framöver.

Filmen är inte den bästa jag sett, men ändå var den sjukt bra i mina ögon då jag är så positivt inställd till Wolverine. Så om jag ska ge den ett betyg blir det faktiskt 4/5 :)
Återstår att se om Wolverine 2 når upp till samma klass :) där är han i ett visst asiatiskt land och leker om jag förstått saken rätt ;)

Publicerad i: den 07 oktober 2009 kl 11:13  Kommentera  

Ny i kyrkan

Jag har inte alltid varit den som går fram till den nya personen som kommer till kyrkan, antingen ensam eller med en vän. Man är rädd för att göra bort sig och säga fel saker, ställa fel frågor. Men efter igår inser jag att det är just det man vill att folk ska göra.

Jag satt där vid det runda bordet, de ställde några frågor till mig och jag besvarade dem och sen pratade de internt, en av dem frågade mig en sak för att se om jag hängde med, men sen… var det tyst på mig tills jag skulle åka hem.

Nu menar jag inte att dessa ungdomar var dåliga/elaka som inte pratade så mycket med mig, för jag kan förstå hur de känner sig när en ny person börjar komma till kyrkan. Det är inte lätt.

Men mitt tips är att ni som får en ny person till kyrkan, våga ställa frågor, våga prata med personen, det underlättar för den att komma in i gänget och ni kanske vinner en blivande bra och nära vän.

Du som kommer ny till en kyrka, våga komma med kommentarer under samtalet som pågår och våga själv ställa frågor för att lära känna dessa nya människor. Jag önskar att jag vågat göra det igår när jag var på ungdomsmötet i den nya kyrkan, men rädslan tog överhanden och jag satt där som ett fån istället, tyvärr.

Men det är bara att bryta med rädslan och öppna käften och pladdra på nästa gång istället tycker jag :)

Publicerad i: den 03 oktober 2009 kl 16:08  Kommentera  

Förlåta en mördare?

Om du fick veta att din närmaste vän var en mördare, hur sk1ulle du reagera?

Jag gillar personligen inte sättet folk reagerar på i filmen ”Boy A” som handlar om en pojke som har varit i finkan ett bra tag och kommer ut när han vuxit upp och startar om på nytt. Mordet tillhör hans förflutna så varför plåga honom med det i det nya livet?

Att ta någon annans liv är fruktansvärt, utan tvekan, men jag tycker att alla förtjänar en andra chans i livet. Jesus tyckte detta också. För vad sa han till rövaren vid sin sida när de hängde på korset när rövaren sa ”Tänk på mig när du är i Himlen”?
Jo, ”Redan idag är du med mig”.

Nu har jag inte mist någon genom att någon mördat en som står mig nära, så jag vet inte hur det känns och om jag skulle tyckt annorlunda i denna frågan då.

Skulle min vän säga att h*n mördat någon annan… ja… det skulle nog vara svårt att smälta ett tag, men jag hoppas att jag kunnat förstå att det måste vara jobbigt att ha en annan persons liv på sina axlar (om h*n nu vill komma över detta). Dock hade väl rädslan att det ska hända igen finnas inom mig. Men hoppas att den skulle försvinna efter ett tag iaf.

Att folk ska ha en andra chans oavsett vad de gjort tycker jag är en självklarhet. Har man gjort fel en gång så visst, gör man fel om och om igen så borde man, iaf tills personen inser att den gör fel, säga att man inte vill ha kontakt innan den skärper sig.

Publicerad i: den 24 september 2009 kl 23:44  Kommentarer (2)  

The Number 23

Att se en film där Jim Carrey är seriös, det är något utöver det vanliga. Att filmen dessutom gör en förvirrad och får en att tro att man vet vad som kommer att ske är lite elakt, för man hade fel flera ggr… men det är jag Number23glad över.

Jag gillar personligen nr.23. Jag är född den 23.e, jag har det på min matchtröja i mitt nu f.d korpenlag. Det är min siffra.

Att den är kopplad till så mycket som de påstår i filmen gör en dock rädd för den, men samtidigt vet man att det bara är fiktion. Det man söker, det finner man. Ta vilken bok som helst och kolla vad var femtielfte ord bildar i boken så får du något.

Filmen slutar med ett bibelord iaf. 4 Moseboken 32:23 ”…er synd skall drabba er

Jag tycker nog ändå att det bibelordet, även om det är slutet av det, tål att tänkas på. För vi står ju för våra konsekvenser. Om du handlar fel mot en person så är det självklart att du ska be om förlåtelse istället för att ignorera detta och låtsas som att inget har hänt.

Tänk på vad du kommer att göra innan du gör det. Är det du tänker göra något bra eller dåligt? Om det är dåligt, varför då göra det?

Publicerad i: den 23 september 2009 kl 4:56  Kommentera  

Jonthan Thulin – Today

Riktigt bra låt :)

Kul att folk man känner är med i videon :D

Publicerad i: den 20 september 2009 kl 3:55  Kommentera  

Alkoholism – ur en ungdoms perspektiv

Tankar som rusat genoms ens skalle genom åren då man har växt upp med en mamma som är alkoholist. Detta är bara en ”smakbit” av allt som har hänt. Meningen med detta inlägg är att försöka få er att inse de dåliga konsekvenserna med alkoholen. Att det förstör mer än vad den hjälper.

Ännu en gång kom jag innanför dörren, ännu en gång stank det alkohol.

Min önskan har ju alltid varit att åtminstone någon dag kunna komma innanför denna dörr och känna hur det doftar… kanske nybakta bullar? Nyplockade blommor? Ja, vad som helst… förutom denna stanken av alkohol.

Hon stod där under ventilatorn över spisen och rökte som vanligt. Jag gick uppför trapporna till mitt rum och slängde av mig ryggsäcken. Hade lust att bara slå sönder något.

Jag försökte undvika henne så mycket som möjligt under dagen. Ville bara att det skulle bli natt så jag kunde sova och bara dra iväg till skolan dagen därpå. Istället så kom hon ofta och gjorde mig arg, vilket till följd fick att hon blev arg på mig.

Någon gång kunde det t.o.m bli så att hon hotade med att ta sitt liv. Jag minns särskilt en gång. Hon tog fram en kniv och jag sprang mot henne för att hon inte skulle skära sig själv. Fick ett bra grepp om hennes arm så hon inte kunde göra något. Jag gömde alla knivar vi hade så att hon inte skulle hitta dem efter detta.

Vet inte hur många ggr jag har fått vara vaken hela natten för att vaka över henne så att hon inte gör något dumt. Då har man oftast dagen efter fått sjukanmäla sig från skolan för att man inte orkat.

Att se sin mamma gå från att vara den som älskar en mest och vill en väl till att bli en som ser helt borta ut, stinker sprit och bara skäller ut en, ibland säger massa fina ord för att få en att göra det hon ber en om (t.ex köpa mer öl åt henne), det är långt ifrån en bra historia.

Samtidigt kan jag förstå henne att hon dricker med tanke på allt hon har gått igenom i sitt liv… men att hon inte ser hur vi barn drabbas av detta? Att vi avskyr att komma hem när det stinker sprit i varenda vrå? Att vi inte vill städa upp efter henne när glasen krossas? Att vi blir livrädda när hon ramlar nerför trappan? Att se pengarna rinna genom fingrarna och undra hur vi ska klara oss denna gången?

Alkoholen har aldrig löst hennes problem, den har bara gjort dem värre


Publicerad i: den 13 september 2009 kl 21:00  Kommentarer (1)  
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.